Äntligen regn!
Tänk att man kan bli så glad över regn! Jag tror aldrig jag sett så många positiva ord om nederbörd som när himlen öppnade sig över Uppland i söndags och vräkte ner hela sommarens regnmängd på en gång. Alla jublade. Själv satt jag och åt frukost medan himlen blev allt mörkare och det började mullra i söder och jag hoppades innerligt att det inte var falskt alarm denna gång. Det var det inte. Snart började tunga droppar falla och på bara någon timme hade 9 mm kommit i regnmätaren – jippi!
När åskan hade dragit vidare och regnet upphört cyklade jag till Vendelsjön för att se om regnet fört med sig att några roliga vadarfåglar gått ner för att rasta. Där var rätt många kärrsnäppor, men annars inget speciellt. Jag trodde ovädret var över för den här gången men efter ett par timmar i Vendel började det ånyo mullra i söder och stora moln närmade sig sakta. Först tänkte jag att jag skulle vänta ut nästa åskskur och se om den förde med sig att fler fåglar flög ner till sjön, men när jag såg ett par blixtar i nordväst samtidigt som det dundrade på rätt nära håll i sydost, kändes det inte längre som en lika bra idé att stå i ett fågeltorn på en kulle mitt ute i det öppna landskapet. Så jag valde att skynda tillbaka till cykeln och trampa hem så fort jag kunde, i hopp om att hinna hem före åskan.
Inledningsvis verkade det som att jag skulle hinna före ovädret för mullrandet avlägsnade sig när jag cyklade hemåt. Men åska är lurig, så även denna. För när jag var halvvägs hem såg jag hur det blixtrade till i söder och jag räknade sekunderna fram till knallen och kunde konstatera att åskan nu var bara 2 km ifrån mig. Den rackaren hade genat för att hinna ikapp.
Med bara ett par kilometer kvar såg jag hur en massiv, blöt vägg närmade sig från söder och rätt vad det var blåste det kraftigt och regnade på tvären och det tog inte många minuter innan jag var genomvåt. Rätt skönt i värmeböljan förvisso, men olustigt eftersom de stora, mörkgråa åskmolnen nu var rakt över mig. Jag kurade ihop mig på cykeln, trampade på ännu fortare och hoppades att blixten inte skulle slå ner just när jag passerade de öppna fälten.
I samma stund som jag kom hem och parkerade cykeln lyste en pampig blixt upp himlen i öster och kort därpå small det. Nu var åskan här. Igen. Tillsammans med ännu mer regn. Jag ställde mig på trappan, i skydd under tak, och bara njöt av skådespelet med blixtar som avlöste varandra i tät följd och kraftfulla muller. Att höra regnet smattra stenhårt mot taket var en ren fröjd.
Totalt under dagen kom hela 57 mm regn, en helt galen mängd men ingenting jämfört med Uppsala som fick nästan det dubbla och en temporär sjö vid Centralstationen. Det är lite komiskt att jag inför semestern önskade mig regn och bara tre dagar in på ledigheten fick min önskan uppfylld med råge. Nu efter regnet, när den höga luftfuktigheten i kombination med värmen gör att det känns som att man befinner sig i en kvalmig regnskog, så önskar jag mig istället lite svalare temperaturer. Går det att ordna tro?
Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.
