En hälsning från tundran
Väderprognosen såg väldigt lovande ut i söndags, det skulle regna under tidiga morgonen men avta vid niotiden. Perfekt läge för massor av rastande vadare i Ledskär med andra ord! Jag började packa i ordning cykelväskan och förbereda för en långtur men regnet bara fortsatte droppa och jag var inte jättesugen på att ge mig ut innan det slutat. Nån mil i regn är inga problem men att inleda dagen med drygt fyra mils cykling i ihållande regn lockade inte särskilt, man hinner bli väldigt blöt under fyra mil. Klockan gick och molnen fortsatte släppa ifrån sig väta och jag började inse att det skulle bli rätt sen ankomst till Ledskär om jag väntade ut regnet och gav mig av på cykeln först när det avtagit, så motvilligt bestämde jag mig för att det fick bli en bilfärd till Ledskär istället.
Jag hade alla möjliga vilda idéer om vilka kul fåglar jag skulle kunna hitta i Ledskär den här dagen så det var snopet att komma fram och se att det var högt vattenstånd och därmed ingen dybank alls för vadare att födosöka på. Sålunda var det rätt ont om fågel i Ledskär men till min glädje gick det ett gäng myrspovar och kustpipare längre upp på ängarna, rätt nära fågeltornet. Samtliga var adulta så kustpiparna var snyggt silvergråa med svarta undersidor och bland myrspovarna lyste hanarna mustigt röda. Myrspovarna gick mestadels med näbbarna nerborrade i gräset för att leta mat men stack då och då upp dem så man kunde se hela de groteskt långa näbbarna. Lite tumult uppstod bland två spovar varpå den ena visade sin randiga stjärt, vilken skiljer den från den närbesläktade arten rödspov. Myrspov häckar sparsamt längst upp i norra Sverige men det är troligare att de här spovarna kommer österifrån, från den ryska tundran. Det är flera arter som kommer där uppifrån som har den här vackra, roströda färgen och jag skulle gissa att det beror på att vegetationen på tundran har liknande nyanser, så fåglarna blir välkamouflerade med sina röda bröst och gråare ryggar.
Kustpiparna har lite annat ”jaktbeteende”, de springer en bit och gör ett plötsligt neddyk med näbben när de får syn på något byte, så de är lite lättare att fota om man önskar få med hela fågeln på bild. Även kustpiparna kommer uppifrån tundran och jag har alltid drömt om att göra en resa dit upp men det är lättare sagt än gjort så därför är det trevligt att de här ursnygga vadarfåglarna behagar flytta förbi Sverige på sin färd till och från tundran och att de då mellanlandar här i Uppland för att fylla på energidepåerna. Så även om det nu inte blev så mycket fågel i Ledskär som jag hade tänkt mig så kompenserade de granna spovarna och piparna för det.
Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.
