Fjärilsfrossa och sommaroväder
De senaste veckorna har flera ovanliga, spektakulära fjärilar besökt trädgården. Det började med att en makaonfjäril dök upp och visade stort intresse för schersminbusken som jag hade tänkt skrota. Schersminen får nu vara kvar, om den kan locka till sig så fina gäster. Sen bara några dagar senare flög en aspfjäril förbi. Veckan därpå passerade ytterligare några aspfjärilar trädgården men oj så hopplöst svårfotade de är! En landade tillfälligt på grusgången bara någon meter ifrån mig men när jag hade skyndat in efter kameran var fjärilen redan långt borta. Och en tistelfjäril tog en tillfällig vätskepaus på den fuktiga jorden där jag nyss hade vattnat mina nyplanterade jordgubbsplantor. Men lagom till att jag kom smygande med kameran var fjärilen nöjd och seglade vidare. Nähä, inga bilder här heller, jag fick visst nöja mig med de fina bilder jag fått på näthinnan.
För några dagar sen cyklade jag till Vendelsjön och längs grusvägen på östra sidan mötte jag två olika aspfjärilar. Den här gången var klunsedunskameran inte med, den är för tung att släpa med på cykelturer, men jag kunde i alla fall få en mobilbild på den snygga aspfjärilen. Det är svårt att tänka sig att en så stor och vackert tecknad fjäril finns här i Sverige, både aspfjäril och makaonfjäril ser så exotiska ut.
När jag kom fram till Vendelsjön började stora, mörka moln redan torna upp sig i söder. Det skulle enligt prognosen komma regn lite senare på eftermiddagen men jag borde hinna skåda fågel ett par timmar i varje fall. Fast de där molnen såg allt betydligt mörkare och mer hotfulla ut än vad de gjort på SMHI:s hemsida. Och det dröjde inte länge förrän det började mullra från dem. Att stå i ett fågeltorn mitt i det öppna landskapet eller vara ute och cykla när det åskar är ingen bra idé så jag höll hela tiden ett vakande öga på molnen och försökte bedöma hur lång tid det skulle ta innan de var här. När de närmat sig så pass att jag anade att de skulle vara rakt över mig inom en timme flydde jag fältet.
Men även om jag inte är så pigg på att cykla mitt i ett åskoväder så kunde jag inte låta bli att stanna på flertalet ställen utmed hemvägen för att beundra de läckra molnen. Det är häftigt med åskoväder, så länge som man kan iaktta dem under trygga omständigheter.
Aspfjärilarna var inte kvar på vägen, kanske kände de att regn var på gång och hade uppsökt skydd? Jag vet inte riktigt hur fjärilar fungerar. Men det var fortfarande riktigt varmt ute och smultrondoften stod tung från dikeskanterna.
När jag var nästan hemma kände jag mig lugnare och tyckte jag kunde kosta på mig att stanna och titta på åskmolnen en stund. De hade nu byggt upp sig och blivit riktigt höga och mörkblågråa. Nästan hela himlen från öst till väst var täckta av de stora, mullrande molnen och då och då lyste imponerande blixtar upp landskapet. Till min stora glädje lyckades jag fånga en blixt på bild, det är något jag drömt om i många år. Jag var sugen på att stå kvar och försöka få ännu häftigare bilder men när det började blåsa friskt förstod jag att åskmolnen började komma farligt nära och att regnet snart skulle vräka ner, så då tog jag förnuftet till fånga och cyklade sista biten hem och njöt sen av skådespelet inifrån istället.
Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.
