Vinterfångst i parken

I går morse (21/3) var det dags för årets första ringmärkning! Våren har ju verkligen låtit vänta på sig det här året. Så fast det är i slutet av mars, ligger det fortfarande mycket snö och is på marken runt fågelbordet utanför Biotopia. Vi har haft en hel trafik av fåglar vid vår matstation, så vi hade goda förhoppningar om att fånga några olika arter. Idag var Biotopias extrapersonal inbjudna till ringmärkningen. Eftersom vårt helgtema just nu handlar om fåglar och fjädrar tyckte vi det passade bra att titta närmare på några olika arter.

Det var en ganska kall morgon med lätta moln och vi satte upp ett nät kl 6.00 på morgonen, ungefär då solen gick upp. Medan vi satte upp nätet fastnade den första fågeln, en talgoxe i nätet. Fåglarna i parken är ganska vana vid att det går människor nära, så det verkar inte bekymra talgoxen så mycket att vi stod precis bredvid när den flög in för att äta några frukostfrön. Efter den första talgoxen som var en hane, tog det bara en liten stund innan vi fångade en till talgoxe, en hona. Vi tittade på skillnaden i dräktfärg mellan könen, och hos talgoxen är det det svarta bandet på bröstet som avslöjar könet. Honorna (se bild) har ett smalt svart band och hanar ett mycket bredare.

Nästa fågel i nätet blev en nötväcka! De nötväckor som äter vid vårt fågelbord är kvar året om, så vi försöker hålla lite extra koll på dem. Nötväckan vi fångade var en hona, med lite blekare bruna färger än hanarna. Kanske bor hon redan i någon utav de holkar som finns uppsatta i parken. Nötväckorna har långa klor och är bra på att klättra, så de brukar även klättra omkring i påsarna som man förvarar dem i väntan på att bli ringmärkta.

Det blev lite blåsigare senare på morgonen, så fast det kom en hel del fåglar förbi så var det inte många som fastnade. När vinden får tag på näten blir de enkla för fåglarna att upptäcka. Vi fick iallafall en till talgoxe och den sista fågeln som fångades blev en färgglad och fin grönfinkshona. Om man tittar på många fåglar ser man att de är lite olika. Vissa honor är nästan lika utfärgade som hanar. Det man kan titta på för grönfinkar är hur färgerna ser ut på stjärtfjädrarna. Där kan man se att honorna har ett svart färgband som går ner som en kil mitt i fjädern, medan hanar har gulare stjärtfjädrar som saknar svart vid mitt-spolen.

Det blev ganska kallt om fingrarna att plocka ner nätet när vinden tilltog vid åttatiden, så nästa fågelfångst hoppas vi att våren ska ha kommit lite längre!